Jag är så trött på ord just nu. Detta trots att jag jobbar på tre bokidéer och på så vis själv bidrar till ordfloden, eller ska vi säga översvämningen? Visst händer det vissa dagar att jag läser något som verkligen griper tag i mig, men det är allt mer sällan hämtat från pedagogikens värld. Min tes är att det beror på att ordens betydelse devalveras. I takt med att nya texter och textsammanhang produceras sker väldigt lite i praktiken när det kommer till likvärdighet av barns förutsättningar. Skillnaderna mellan de bästa och de sämsta förskolorna kvarstår, om inte ökar. Vi applåderar och håller med när vi läser något vi tycker låter bra, är överens i orden – på ytan. Men vad menar du egentligen med orden du gillar? Alltså i praktiken? Och hur vet du att det är dessa ord barnen är med om? Har du frågat dem? Och vågar du reagera när någon menar något annorlunda? Vi är ju trots allt helt olika människor och borde rimligtvis inte vara överens om allt…
De pedagoger som mest av allt behöver ändra sitt sätt att göra och vara på jobbet kommer inte ändra på något alls genom vare sig fler ord, mer text, hårdare eller tätare kontroller och mätningar eller genom ändringar i läroplanen. De behöver stöd, ledning och faktiskt, i en hel del fall, styrning. De behöver chefer som ger dem tydliga bilder och förebildande handlingar av vad de förväntas åstadkomma, för de kommer inte komma fram till det själva. Under tiden vi väntar passerar årskull efter årskull av barn…och…fortfarande…händer…ingenting… Jo. Det bildas subhierarkier av mellanledare som ska säga och göra det rektorer inte hinner, förmår…eller vågar… Det utvecklas ännu fler texter om och ord för hur man får vuxna att utvecklas. Det verkar vara nästa stora trend, psykologiserandet av pedagoger. Eller förresten, den är redan här. Återigen ”överröstas” barnen av vuxna. Vi grubblar mer över hur vi ska få alla pedagoger med på tåget än hur vi ska förstå barns perspektiv bättre. Då har något har blivit riktigt fel.
Förskolan behöver modiga ledare, som vågar ha barnen som vägvisare. Först när vi på riktigt försöker förstå förskolan genom deras ögon får orden sin betydelse.
/Martina L
