Här på hemsidan brukar jag skriva månadsbrev och berätta om mina uppdrag och utbildningar. Den här gången blir det annorlunda, för barnen behöver min röst just nu. På förekommen anledning vill jag lyfta vårt uppdrag i att utbilda barn i att analysera. Jag kommer utgå ifrån 1-åringar. Dels eftersom det är dessa jag har och har haft ett särskilt fokus på de senaste åren, dels eftersom det sägs i den politiska debatten att det är för tidigt att begära att 12-åringar kan analysera.
Hadi och det lutande planet
När Hadi började förskolan var han 1 år. Han hade precis lärt sig att gå och var fullt upptagen med att ägna sig åt att utforska och upptäcka allt som nu fanns inom räckhåll. Vid förskolans entré fanns en ramp parallellt med trappan. Denna ramp blev meningsfull för Hadi. Han prövad att gå uppför den men ramlade baklänges. När han reste sig upp igen märkte han att han höll på att ramla en gång till. Den här gången parerade han fallet genom att luta överkroppen lite framåt. I den positionen lyckades han nu förflytta sig ytterligare några steg till uppför rampen, innan han föll framlänges. Nu var han nästan uppe och valde att krypa den sista biten. När han väl kommit upp vände han sig direkt och började gå nerför rampen. Det gick snabbare än det brukar när han går och Hadi sträckte samtidigt ut sina armar, eftersom farten nu blev lite högre än den han var van vid. Han skrattade. När han kom ner vände han sig om igen och började gå uppför. Den här gången något framåtlutad redan från början. Han lyckades ta sig hela vägen upp.
En mycket vardaglig händelse i en förskola och dessutom en mycket märkvärdig händelse – om vi väljer att se den som det. Det gjorde pedagogen Sara. Hon hade tagit upp telefonen och filmat Hadis möte med rampen. Redan nästa dag hade hon riggat miljön inne i förskolan. Hon projicerade filmen med Hadi mot en vit vägg i barnens höjd. På golvet framför väggen hade hon lagt en bordskiva hon hittade i förrådet som ett lutande plan uppbyggd med några stora klossar. På morgonen samlades flera barn runt det lutande planet och började pröva att ta sig upp och ner på det; gåendes, springandes, krypandes, ålandes, hasandes. Någon tog av sig strumporna. Någon annan tog av sig byxorna. Det påverkade glidförmågan. Sara filmade. Tillsammans med arbetslaget började de fundera på om det var ytskikt och friktion barnen höll på att pröva och jämföra. De fixade fram fler skivor med olika ytskikt. De gjorde också små miniatyrramper av små träskivor och olika material som påverkade ytskiktet för att påverka friktionen. Där kunde barnen förflytta stenar, bollar, kottar, lerklumpar, duplofigurer och annat de hittade som de ville pröva. Hela tiden fanns pedagoger i närheten, bl a för att sätta ord på vad som hände och vad barnen prövade. I ateljén la man också till papper och ritverktyg med olika friktions- och glidförmåga, för att bredda barnens erfarande och uttrycksmöjligheter.
Såhär kan ett par vanliga veckor med 1-åringarna i förskolan gå till. Barn som deltar i en utbildning av det här slaget brukar när de är 5 år själva kunna välja vilja material de behöver för att göra jämförelser. De brukar vara handlingskraftiga och kunna komma med egna förslag men även lyssna in förslag från andra. Tillsammans, med stöd av pedagoger och i lekfulla former gör de jämförelser, uttrycker hypoteser, förhandlar och skapar berättelser om hur de tänker att världen hänger ihop.
Häromveckan hörde jag talas om några 5-åringar som försöker förstå mer om jordens vatten och hur det förflyttar sig. Ett av barnen sa till pedagogen: Vi skulle kunna jobba i 4-grupper och vid olika stationer. Pedagogen, som följt dessa barn sedan de var 1, bejakade såklart detta. Det är ju det hon utbildat dem i. Vi glädjer oss tillsammans över utvecklingen hos dessa barn. Samtidigt får jag en klump i magen. Hur kommer de ha det om ett år? Kommer de sitta i varsin skolbänk, skriva bokstaven R samtidigt och färglägga rävar på pedagogens kommando?
Barns förmåga att analysera hänger på pedagogerna
Läroplanerna för förskolan och skolan är uppbyggda på samma sätt och utifrån samma grund. I skolans läroplan tillkommer kursplaner med specificerat innehåll för respektive ämne samt uppnåendemål för eleverna. Kortfattat kan sägas att man i båda läroplanerna lyfter att barnen/eleverna ska få öva sig i att analysera.
En analys handlar enligt Skolverket om att
- jämföra
- tolka och förklara
- problematisera och kritiskt granska
Utgångspunkten för läroplanerna är att barn föds nyfikna och med drivkraft att försöka förstå sin omvärld. När de kommer till utbildningen ska de mötas av pedagoger som stödjer och stimulerar detta men som också utmanar till nya upptäckter. Vi ska ge dem input i form av stoff att jämföra med (frågor, fakta, ting, dokumentationer o dyl). Vi ska stimulera deras språk och ge dem tid att beskriva det som ska jämföras. Vi ska ge dem utmaningar som gör att de blir kritiskt granskande. Detta ska ske redan från de är 1 år. Utifrån min kunskap och 30-åriga erfarenhet av förskola och skola är min övertygelse att om 12-åringar inte kan analysera beror det inte på att 12-åringar inte är kapabla att analysera utan på att utbildningen de haft rätt till inte har erbjudit dem rika tillfällen att göra det. Ska man då ta bort möjligheten att få utbildning i att göra analyser eller ska man försöka komma till rätta med pedagogernas förmåga i att utbilda?