Vi är snart halvvägs in i april. Jag sitter vid mitt skrivbord och tittar ut över trädgården som sakta börjar tina fram efter en vinter med ca en halvmeter snö. Längtar till vårens och sommarens alla lediga och trevliga stunder där samtidigt som jag ser allt jobb som behöver göras. En plats för både fritid och arbete. En plats där jag kan göra skillnad för mig och mina närmaste men också för jorden och klimatet. Jag odlar blommor jag tycker är vackra men också växter som gillas av våra pollinatörer, vilka ger oss en stor del av vår föda.
På samma sätt tänker jag om förskolan – som en plats där vi utför vårt arbete men där man också kan få tillfredställelse genom att göra skillnad ur ett större perspektiv. Många av oss går med en känsla av att vi skulle vilja eller borde engagera oss i någon samhällsnyttig organisation på vår fritid. En del av oss gör också slag i saken. Man kanske hjälper till med någon klädinsamling, eller i något soppkök, engagerar sig i någon förening som gör naturvårdande insatser eller socialt arbete. Om man vidgar sin syn på förskolan och kopplar den till plats för samhällsutveckling får det vi gör större värde och betydelse. För någon kanske det känns betungande. ”Kom inte och lägg ansvaret för samhällsutvecklingen på våra axlar också. Vi går redan på knäna med det vi redan gör.” Det jag menar är att det inte handlar om att göra mer, utan om att se på det vi gör på andra sätt. Då kommer vi också bli mer kreativa och kunna känna tillfredställelse i att göra skillnad ur ett större perspektiv, vilket kan bidra till ökat välbefinnande hos oss själva. Tänk att få uppleva det samtidigt som man är på jobbet!
Ett exempel på det är när vi i områden som av polisen klassas som särskilt utsatta fokuserar särskilt på förskolan som plats för att socialiseras och knyta goda kontakter. Det som tidigare gällande gängkriminaliteten kallades för ”nyrekrytering” kallas idag för ”insocialisering”. Man skapar relationer till unga människor som söker sociala sammanhang där de får känna sig betydelsefulla. Tänk om vi i förskolan kunde se till att alla barn har så många goda sociala kontakter att de inte söker sig till de dåliga; att dessa barn alltid har en bättre vän som knackar dem på axeln när de sneglar åt ett dåligt håll och säger ”Hallå, du har ju oss!” Tänk om vi i förskolan kunde se till att alla föräldrar känner många andra föräldrar så väl att de vågar säga till varandra när de anar oråd och att de tillsammans bildar en ring kring varandras barn. Dessa och många andra tankar får jag inspiration till genom mitt samarbete med de kommunala förskolorna i Skärholmen, och jag ser så mycket fram emot att få jobba vidare tillsammans med människorna där även i höst.
I övrigt skriver jag just nu så att tangentbordet glöder. Jag har lovat Lärarförlaget, mig själv och många många rektorer och pedagoger att bli klar med mitt bokmanus om projekterande innan sommaren. Det är så mycket jag vill få med i boken att det just nu känns som att det bara växer. Samtidigt är det härligt att känna att sida efter sida växer fram och jag vill passa på att tacka Lärarförlaget för ert tålamod och alla er andra som peppar och stöttar.
Jag knyter också nya kontakter inför höstens olika uppdrag och smider planer för Pedagogerian för att koppla ihop förskola med samhälle, vilket är självklart för mig. Särskilt om man har barnen i fokus. De lever ju i världen och inte enbart i förskolan.
Önskar alla en fin fortsättning på april månad.
/Martina L
Månadens boktips: Naturligtvis – biologisk mångfald i din trädgård av Justine Lagache
