Så heter min senaste föreläsning och rubriken syftar till att vi, barn och vuxna, tillsammans formar någonting. Som man brukar säga ”det blir vad vi gör det till”, och jag vill tillägga ”vi blir vad vi gör varandra till”, ett konstruktionistiskt perspektiv på både människor, kunskap och lärande. På bilden ser ni två av mina yngre vänner konstruera i lera tillsammans . För mig är den bilden en symbol för att våga börja bygga någonting utan att veta hur slutresultatet ska bli eller om vi ens når något slutresultat. Processen pågår ju ständigt. Men vi måste göra det tillsammans.